Nu är jag inte så jävla stark längre.. I inlägget innan mådde jag faktist bra, det var ljust ute och allt känndes bra. Nu ?  Nu känner jag mig äcklig och värdelös. Finns det någonting jag skulle kunna ta tillbka skulle det vara mitt förflutna. Det som händer sommaren 2008. Jag trode aldrig att det skulle förfölja mig och påverka hur det är idag men det gjorde det. Helvete.. Jag har idag insett att jag itne  vet vem jag är.
Mattias förändrade mig och det är jag så jävla tacksam för. Men han hann aldrig göra det tillräckligt mycket för d stod han itne ut längre o jag förstår han. Att alltid få höra saker a andra att inte kunna lita på sin flickvän, Fan vad jobbigt det måste vara. Jag har insett att utan M attias vet jag inte hur jag ska vara och bete mig. Jag vill mogna och jag sak verkligen försöka och ta ett steg itaget. Inte för Mattias skull utan för min egen. Jag vet vad jag kan råka ut för om jag kör som (eller förvärrar) den personen jag var förut. Jag vill inte att någon mer som jag älsakr så jävla mycket ska bli äckad av mig. Att allt är över nu på riktigt känns så jävla svårt att förså, Mitt första steg "iväg från fjortisstadiet" är att skippa white night. Vad har man där o göra ? Strula med typ 500 pers, hur kul är det liksom. Nepp inge white night för mig . Jag ska gå vidare som den nya personen jag ska bli !